tisdag 10 juni 2014


AZORERNA - LAS PALMAS

Bland de mäktigaste vyerna man kan få är att passera vulkanen Pico under utfarten från Horta på ön Fajal.. Vulkanen är oftast omgiven av en slöja av moln, precis som det ser ut på den här bilden. Den är 2 351 m över havet.
 

Vår vistelse i Horta varade i fem dagar. Som liten båt fick vi en bra plats i den inre hamnen, nära till allt, däribland Café Sport, som vi kunde se från sittbrunnen. Det är den klassiska baren som man måste besöka om man är seglare. Den grundades 1918 av Henrique Azevado och är alltså snart 100 år. Där finns det ett valfångstmuseum på övervåningen. Den fick utmärkelsen för världens bästa och mest kända bar för seglare 2009.  År 2013 var det One Bar på Marina Rubicon som fick utmärkelsen.


En annan sak som Horta är känt för är den enorma piren med tusentals målningar som seglare lämnat efter sig genom årtionden. Enligt sägnen ska man göra en målning för den bringar lycka på den fortsatta sjöfärden.


År 1987 gjorde vi den första målningen. Av den fanns bara fragment kvar. Den gick inte att reparera, så därför försökte vi göra en ny målning på samma plats. Den blev inte fullt så vacker som den tidigare, men ändå lyckobringande för den vidare färden.

.
 Färden från Horta till Gran Canaria blev faktiskt ganska behaglig, mest halvvind men också stiltje och motorgång. Vi klarade i snitt 100 M per dygn och seglingen tog 9 dygn till Gran Canaria.


Så här gemytligt hade katten Josefin, som låg och sov för det mesta. Dagens höjdpunkter var pratstunderna på kortvågsradion med bland annat Helge i Danmark och Janne i Norrköping som gav oss väderprognoser. Vi fick värdefulla tips om eventuella kursändringar i förhållande till en kommande vindriktning


En stor överraskning var när vi efter en lång tid utan fiskelycka fick en stor men ändå inte för stor Blue Malin på kroken. Det var mat för en vecka. Katten blev överlycklig.


Nu är vi tillbaka på vår kära ponton G, som vi lämnade i november. Vår båtgranne Patrick fixade att vi fick tillbaka vår plats. På marinan sken de också som solen när vi kom tillbaka och välkomnade oss hjärtligt. Nu har vi snart klarat av all städning och rengöring och tvätt efter de sju månader vi varit på resande fot. Nu ska vi ta en liten paus i bloggen fram till i slutet av juli, då det kanske blir svenska nyheter. Till dess tackar vi alla läsare och så syns vi snart igen med bilder från Stockholms skärgård.








tisdag 6 maj 2014


BERMUDA - DE VITA TAKENS Ö

Det här var det första vi såg när vi närmade oss Bermuda och blev uppropade av Bermuda Radio, som ville ha information om oss och båten. Men vi var registrerade från tidigare besök, så det var enkelt. Det man genast lägger märke till att alla hus har vita tak. Taken måste vara rena och vita för man samlar vatten från taken i en tank under husen.


Seglingen från St Martin till Bermuda tog 9,5 dagar och var ca 900 M. Vi hade mycket stiltje i Sargassohavet och sedan motvind och plattläns som inte var så rolig. Det krävdes mycket diesel, omkring 200 liter, så det gällde att fylla på ofta, som Pekka gör här på bilden. Det var varmt och soligt för det mesta, men långbyxorna och fliströjorna kom på efter skymningen den första maj.


Sargassohavet var fyllt av tångruskor, som den här på bilden. De fastnade i fiskedraget och var antagligen orsaken till att vi inte fick någon fisk på hela vägen. Det var nästan ingen trafik. Vi såg två lastfartyg och ett kryssningsfartyg. Vi såg också en långtail, en mås och en duva, som satt på vindgeneratorn och liftade med oss några timmar på natten. Som tur var, aktade den sig noga för rotorbladen.


Nu ligger vi vid stadskajen i St Georges. Vi ville ligga i en marina, men det fanns ingen plats. Det är OK i alla fall och gratis, men det är problem med att ta sig i land när det är lågvatten. Det finns en trevlig taverna precis intill, där vi sitter och skriver bloggen just nu.


Vi blir väl omhändertagna av Holger och Joan, goda vänner sedan 1987 vid Pekkas första besök på Bermuda. De skjutsar oss runt ön och guidar oss till sevärdheterna samt bjuder oss på god mat


Joan är känd konstnär och författare. Här är ett exempel på ett pågående projekt. Hennes stil är starka färger och miljön på Bermuda, särskilt fiskar och blommor. Holger trycker bland annat T-shirts. Nu håller de på med att experimentera och lägger de färgglada motiven på kakelplattor.


Det finns många natursköna områden på Bermuda. Här är ett exempel, Ferry Park, som är ett naturskyddsområde. Pekka var med på en städdag av naturen i området redan 1987. Området är lika är lika rent fortfarande.


På torget i St Georges har man teaterföreställningar om öns historia. Här är det en rättegång mot en kvinna som har skvallrat. Hon anser sig oskyldig och att rättegången är orättvis. Ändå måste hon straffas genom att tippas i sjön sju gånger. Män som druckit för mycket blev kedjade med handfängsel kring en påle.



Det finns många vackra stränder på Bermuda med skyddande rev utanför. En del är så exklusiva att de till och med har rosa sand. Men ett problem är att många stränder är privata och bara avsedda för turister på de stora hotellen. Den största inkomstkällan är turism och penningtvätt.




onsdag 2 april 2014


VI PLANERAR AVSEGLA FRÅN ST MARTIN TILL BERMUDA

Efter en månad på St Martin, ibland på den franska sidan och ibland på den holländska, har vi planerat att segla till Bermuda om 14 dagar, ifall vi får tillbaka autopiloten som skickats till USA för reparation. Vi får naturligtvis också vänta på ett väderfönster. Det är 860 M till Bermuda och det kommer vi att klara av på en vecka. På bilden ovan ser vi Fort Louis i Marigot Bay på den franska sidan.


Vi har haft för vana att gå på ett fint café i Marigot varje söndag. Där finns det goda och vackra franska bakverk och gott kaffe samt färskpressad juice


På fredagskvällarna åker vi över till holländska sidan och går på Yachtklubben på Happy Hour och sedan på Lagonies bar där det är musik och dans till orkestern Koolbarry. På lördag förmiddag är det marknad på Lagonies. Där säljer seglare sina begagnade eller överblivna båtprylar. Man kan göra fynd där. Vi har köpt en spansk gästflagga för 10 US. Vår gamla har blåst sönder.


En dag var vi till Philipsburg, huvudstaden på den holländska sidan, tillsammans med Staffan och Kerstin på s/y Balance. I bakgrunden ser vi Court House, som är stadens mest kända byggnad. Den är gammalt och vackert. I övrigt finns det en stor, fin strand med många turister som handlar taxfree. Bland annat finns det en massa exklusiva diamantbutiker.


Varje gång vi åker mellan  den franska och den holländska sidan måste vi passera den nya Causeway Bridge. Den öppnas sju gånger per dag. Bron går tvärs över Simpson Bay Lagoon. Det finns ytterligare två öppningsbara broar: en från Simpson Bay till lagunen, Simpson Bay Bridge, och en från lagunen till Baie de Marigot, Sandy Ground Bridge.


Det är här i Nettle Bay i norra delen av Simpson Bay Lagoon, som vi tillbringar mesta delen av tiden. Här ligger omkring 30 båtar för ankar. bland andra de svenska Flying Penguin och Unicorn. Det är långt ifrån det mesta, men det är ganska rent vatten och det finns ett hyfsat internet från ett hotell i närheten samt nära till bad.


Badstranden som vi hittat har det vackra namnet Dreams Beach. Där finns en nudiststrand, där det inte brukar finnas några besökare. Vi brukar gå dit på eftermiddagarna. Sanden är vit och havet är turkosfärgat. Allt är precis som det ska vara när man är i Västindien.


Vi har träffat många glada, trevliga och entusiastiska seglare från alla länder här i St. Martin.  En del har också åkt härifrån. Här på bilden ser vi Stefan och Pia på s/y Shaddock. Vi var på avskedsfest med dem på Lagoonies bar. Nu har de börjat seglingen mot Panama.


Amerikanen Mike har seglat mellan Las Palmas och Västindien sjutton gånger.Han har konstruerat ett eget navigationsprogram som heter Nimble Navstick. Mike är mycket originell. T ex går han alltid barfota. Han har hjälpt oss att koppla ihop satellittelefonen med datorn så att vi kan ladda ner gribfiler under seglingen norrut.


Idag har vi haft besök av David, som tillsammans med kompisen Erik ska segla Göran Cederströms legendariska L28 Tua Tua tillbaka till Sverige och de nya ägarna  Pojkarna har fått disponera Tua Tua en tid i Västindien. Det är ett vanligt fenomen att man av någon anledning inte kan segla hem båten utan låter andra göra det.












lördag 15 mars 2014


ST. BARTH - EN SVENSKINSPIRERAD FRANSK Ö

Vi har besökt St. Barth, en västindisk ö som tillhörde Sverige från 1784 och 93 år framåt. Det har satt sina spår, som fortfarande bevaras ömt. Gatorna i huvudstaden Gustavia har t ex två namn, ett svenskt och ett franskt. Den svenska tiden var bra för öns utveckling, bland annat tillförde Sverige pengar för att bygga stenbelagda gator. Byggnadsstilen är också svensk, låga trähus, numera uppfräschade i vackra pastellfärger. Allt i staden verkar rent och välstädat och charmigt. Men fastighetspriserna är väldigt höga.


På höjden ovanför staden finns flera fort. På bilden ser vi Fort Gustavia med utsikt över staden och hamnen. Resterna av fortet är numera en station för väderobservationer.



Det här är baren Le Select,,som också kallas Systembolagets utskänkningsställe. Här finns massor av bilder på svenska kungafamiljen, som besökt Gustavia, renar, samer, älgar och allt annat med svensk anknytning.


Man känner sig verkligen stolt och glad över att vara svensk i den här staden och att svenskt och franskt kan förenas på ett så bra sätt. Flaggorna står vid Wall House, som är museum och bibliotek. 


Ankarplatsen utanför Gustavia är inte så rolig. Här rullar det förfärligt men ankarbotten är bra. Alternativet är inre hamnen, men där är det alltid fullt.


Piteå är vänort till Gustavia. Det har bidragit till att man värnar om svenskheten och till underhåll av museibyggnaden.


Det svenskaste av allt är le Clocher suédois, det gamla klocktornet, som har ett vackert läge på höjden och är bland det första man lägger märke till när man kommer till stan.


 Samuel Fahlberg  var läkare och skeppskirurg på handelsfartyg och blev staden Gustavias grundläggare.


Så här färglada gamla trähus finns i hela staden. Men gatorna är trånga och biltrafiken är intensiv som på många andra ställen i Västindien.


Fiskelyckan har varit god den senaste tiden. Vid Ile de la Pointe, angöringen till St Bart, högg den här tonfisken på cirka fem kg. På seglingen tillbaka till St Martin blev det napp igen. Den här gången var det en läcker bonito på knappt ett kilo på kroken.

 

När vi seglade förbi Groot Baai vid Philipsburg på Saint Maarten låg det sex stora kryssningsfartyg med minst sextusen kryssningsresenärer som skulle in och shoppa skattefritt i staden. Tur att vi inte var där.











fredag 28 februari 2014


VI ANLÄNDER TILL JOLLY HARBOUR PÅ ANTIGUA

Vi har lämnat de franska öaarna tillfälligt och är nu i Jolly Harbour på Antigua. Här är vi på ingång. Vattnet är turkosfärgat och stränderna vita, precis som det ska vara i Västindien.

 Innan vi lämnade den vackra och färgglada lilla staden Bourg på Iles des Santes träffade vi OSK-medlemmarna Anders och Katrin från s/y Ellinor. Eftersom vi inte har träffats på länge så hade vi mycket att berätta.

På Guadeloupe gick vi in i Marina Riviere Sens för att göra en del reparationer och städa båten. Vi tog strandpromenaden till staden Basse Terre. Det är en gammal stad med brokig byggnation. Som på många andra ställen finns det ett fort som i det här fallet heter Fort Louis.

 Längst norrut på Guadeloupe ligger den charmiga och vackra fiskebyn Deshaies. Där finns en bra ankringsplats i en bukt med bra ankarfäste. Där finns många trevliga restauranger, t ex en där man spelar jazz. En man spelade saxofon och en keaboard. Alla dansade glatt på söndagseftermiddagen och även personalen deltog.

Utanför Deshaies finns den fantastiska Jardin Boutanique, som byggts med bidrag från EU, eftersom Guadeloupe tillhör Frankrike och därmed EU. Här finns en mängd färgglada fåglar som t ex papegojor  och flamingos.

Här finns också mer än tusen växtarter, blommor och träd  samt fiskdammar och vattenfall. Det behövs ingen bevattning för det regnar så ofta och mycket. Medan vi var där regnade det flera gånger så vi fick försöka hitta regnskydd under palmbladen.

Vi visste inte att det finns så många olika sorters palmer. Här är en av de märkligaste, åtminstone har vi aldrig sett några liknade. Tyvärr vet vi inte namnet. Det var för många att hålla reda på.


I Deshaies försökte vi oss på en vandring längs floden Deshais Rivière. Det gick bra en bit upp längs en stig, men vandring tog ett plötsligt slut när stigen upphörde  och man skulle behöva hoppa på slippriga stenar till andra sidan floden. Stigen kantades av tät och ogenomtränglig regnskog.

Efter 44 M mestadels fin och snabb segling norrut från Deshais nådde vi seglarmetropolen English Harbour på Antigua. Vid Nelsons Dockyard finns det ett stort antal megayachter men också en del gamla, vackra skepp, som den här på bilden ovan.

Vid Fort Berkley finns resterna av Lord Nelsons försvarsanläggning från 1745. Det finns inte mycket kvar av fortet annat än ett kruthus och en vaktmanskapets förläggning. Men det är en vacker utsiktsplats, som man når via en trevlig promenad.



tisdag 18 februari 2014


BESÖK PÅ DE FRANSKA ÖARNA I KARIBIEN

Vi befinner oss just nu på baren Couleurs du Monde i den lilla staden Bourg des Saintes på Iles des Saintes (Helgonöarna).Färjorna går hit med turister från Point de Pitre i Guedaloup. Det är en pittoresk och färgstark liten stad.


Efter att vi lämnade Le Marin på Martinique passerade vi den kända klippan The Diamond Rock. När engelsmän och fransmän krigade om herraväldet över öarna använde engelsmännen Diamond Rock som ett krigsfartyg med full utrustning av vapen, besättning och förnödenheter inne i klippan. Fransmännen förstod sig inte riktigt på den strategin och förlorade kriget tillfälligt. Det var till stort förtret för dem eftersom Napoleons fru Josephine kom från Martinique.


 Efter att vi legat på svaj ett tag  i turistorten Anse Mitan seglade vi till Fort de France. Det är en stor stad med ett fort, där vi låg för ankar. Det var intensiv trafik och omfattande kommers. Det kändes som ett Paris i miniatyr. I industriområdet utanför staden lyckades vi hitta Sony`s verkstad, som kunde reparera Pekkas smartphone medan vi väntade. Den hade drabbats av korrosion och tog inte emot laddning.


I Fort de France träffade vi OSK-medlemmarna Christer och Anna från s/y Kaiso, som seglat länge i Karibien. De brukar segla söderut till Trinidad på våren och ta upp båten på Power Boat i Chaguaramas och flyga hem till Sverige över sommaren. Sedan kommer de tillbaka och seglar norrut i övärlden. Vi åt kreolsk lunch på den lokala marknaden.


Vi lämnade Fort de France och seglade norrut till St. Pierre, en stad som i början av 1900-talet ödelades av ett vulkanutbrott. För övrigt ser staden ganska förfallen ut med bullrig trafik mitt genom staden. Många hus har aldrig byggts upp igen men man förstår att det varit en vacker stad en gång i tiden.


Under den ganska stökiga överfarten från Martinique till Dominica passerade vi Dominicas huvudstad Rouseau, Staden täcktes av en märklig regnbåge som låg långt ned över bergen. Här såg vi Thomson/Fritidsresors "Mein Shiff", kryssningsfartyget som vi har sett tidigare på La Gomera, Strax efteråt i en häftig squal fick vi napp. Linan hann löpa ut nästan helt. Vi lyckades få in genuan och gå upp mot vind och började veva in. Efter en timmes kämpande med fisken intill båten brast linan. Det var nog en fisk på 30 kg, som vi ändå inte kunnat få upp. Synd att fisken oftast är för stor!


Dominica har en ovanligt vacker flagga. Kanske den allra färgstarkaste av alla öarnas flaggor. Dominica är ett naturskönt litet land med 70 000 invånare. I bakgrunden syns berget Prince Rupert Bluff. Vi ligger i Prince Rupert Bay utanför staden Portmouth. Vi ska snart segla tillbaka till EU och den franska ön Guedaloupe.