lördag 11 oktober 2014


LITE BLANDAT SVENSKT OCH SPANSKT

Pekka är tillbaka i Las Palmas efter några veckor i Sverige. Det är skönt att komma tillbaka till värmen och gemenskapen på Gran Canaria. Vi har stort umgänge både med spanjorer och skandinaver och folk från andra länder.Här finns det mycket att göra. Skandinaviska klubben har öppnat. Vi såg säsongens första film The Grand Budapest Hotel och snart är det jazzcafé med live mucic av Reinaldo och Alberto i Los Gumbo.





Här i den lilla röda stugan bodde Pekka mesta tiden i Sverige. Den tillhör Trälhavets båtklubb och ligger på Kålö, en ö norr om Möja i Stockholms skärgård. Här finns mycket att göra, bland annat har det lagts ny matta i stugan, bryggjobb och trädfällning för ved. Här finns ingen el, värme får man med ved och belysning  med fotogen och ljus. Dagarna är korta så här års. Kvällssolen lyser vackert som på bilden.


Från stugfönstret har man världens vackraste utsikt, tycker Pekka. -Inte undra på att jag trivs där, säger Pekka. När mörkret blir för kompakt är det inte så roligt längre och längtan till solen och värmen gör sig påmind.


Sista dagen på arbetshelgen på Kålö. Har några av de många som deltog i jobbet  samlade för fikastund vid stugknuten. Från vänster: Ellen, Affe, Tomas och Nisse.


Pekka hälsade på hos barn och barnbarn i Mariefred och passade på att gå på en guidad tur på Gripsholms slott. Det var Gustav Vasas som grundade slottet 1537. Här finne en fyrahundraårig historia, bland annat Hertig Karls kammare från 1500-talet och Gustav III:s teater från 1700-talet är några av höjdpunkterna.


Barn och barnbarn finns också i Nacka. Här är sonen Mathias framför Pekkas gamla arbetsplats för länge sedan, De Laval i Nacka. Där jobbade han som speditör och skickade reservdelar till fartyg när och fjärran. Den stora turbinhallen är numera kulturminnesskyddad. Nu finns här en trevlig restaurang och modebutiker.


Goda vännen Christl lånade ut sin ögonsten motorbåten Olivia, en Saga 27, för transporterna till Kålö. I bakgrunden syns båthuset i Perstorp, Österskär, där vårt radhus ligger.


Det var också Christl som ordnade en för tidig och oväntad födelsedagsfest för Pekka. Han blev ditlurad under förevändning att fälla ett träd hos Christl. Arbetsklädd steg han in och döm om förvåningen när han fick se många av de gamla vännerna, som kommit för att uppvakta. I förgrunden
från vänster Tomas, Arne, Jörgen, till höger Maria, Åke och Roland.


Efter seglingen från Karibien fanns det en hel del att reparera på båten, t ex riggjobb och en ny sprayhood, nya vinschar med mera. En dag var vi ute och seglade en bit för att prova den nya utrustningen och få se lite nya vyer. Vi åkte ut till ankarplatsen utanför playa Alcaravaneras och dukade upp för sillunch i sittbrunnen.


Det är minst 23 grader i vattnet så man kan ligga länge och plaska. I bakgrunden ligger omkring 30 båtar på svaj för närvarande. Det kommer att bli många fler. Irritationen år stor bland de som blir utkörda på grund av ARC-invasionen. De får inte komma tillbaka förrän efter Arc-starterna 9:e och 23:e november.








tisdag 9 september 2014



SENASTE UPPLEVELSERNA I LAS PALMAS

För tio dagar sedan kom Göran Cederström hit till Las Palmas. Han har en ny båt som också heter TutaTua. Den hittade han i Brännö i Bohuslän. Märkligt nog hette den Tua Tua II. Det är en L28 från 1983. Göran är nu 81 år och ska segla ensam till Amazonas delta i Brasilien för att  hälsa på sin familj där.


Idag, den 9 september, avseglade Göran Cederström från Las Palmas. Han ska segla direkt till Brasilien utan uppehåll. Det kommer att ta 30-40 dagar, tror han. Han har inge kortvågsradio och en GPS som fungerar då och då. Han blev klar snabbt med bunkringen. Hans favoritmat under seglingen heter Gofio, ett mjöl som användes redan av det kanariska ursprungsfolket guancherna. Det blandar han med vatten eller mjölk och gör en gröt som han äter med torkad frukt. Det är näringsrikt och gott, enligt Göran, som också hoppas på att få fisk.



I övrigt har vi ägnat tiden i Las Palmas åt vandring i bergen. Här är en bild från Teror. Vi vandrar i det vackra naturreservatet Parque Rural de Doramas. Det är kanske i varmaste laget än så länge men ändå skönt att röra på sig och upptäcka nya miljöer.


Att vandra i bergen kräver bra kondition. Därför börjar vi varje morgon med en joggingrunda i Parque Romano och en stund bland gymredskapen. Efter motionspasset och duschen smakar frukosten i sittbrunnen extra bra.



Vi ägnar mycket tid åt underhåll och reparation av båten efter Karibien-vistelsen. 8000 M i salt och sol  har satt sina spår. Här är det kapellmakaren Charlie från Vela Linton som tar mått på en ny sprayhood.


Här ser vi riggmakaren Domingo från Alisios Sailing & Rigging som installerar rodkicken efter byte av gasfjädern. Han har också bytt en del av den löpande riggen.


Eget arbete varje dag. Här är det ankarboxen som görs ren och målas. Ankaret var rostigt och färgen i boxen var avflagnad. Däcket är rengjort, nyoljat och pluggar utbytta.


Nya och gamla bekanta anländer ofta. Här ser vi Dan och Ulla på s/y Katrina som just lagt till vid receptionsbryggan i marinan.


Las Palmas Port har en stor business i att serva och reparera oljeplattformar pågått länge under mer eller mindre protester från allmänheten. Det är strid om oljeutvinningen mellan Kanarieöarna och Marocko men de flesta oljeplattformarna kommer långväga ifrån. Den här är en av de större, jämför med segelbåten så förstår man proportionerna.








onsdag 30 juli 2014


SOMMAR I SVERIGE - FRÅN ARKTISK KYLA TILL TROPISK VÄRME

Efter att vi förtöjt Corona Aq i Las Palmas den 8 juni och städat av det värsta åkte Pekka till Sverige. Han hittade en enkel resa för 300 SEK på Thomas Cook, men bagaget på 11 kg kostade 400 SEK och maten 200 SEK. Är det inte underlig prissättning?



I den här stugan norr om Möja i Stockholms skärgård har Pekka tillbringat sommaren med att vara hamnvärd på Trälhavets båtklubbs klubbholme Kålö. Så här såg det ut på midsommarängen innan gräset klipptes före resningen av midsommarstången.


Här är gräset slaget, blommorna plockade och bundna i kransar och midsommarstången håller på att resas inför dansen och lekarna. Männen ska gå fem varv runt gropen där stången ska stå i takt med en gånglåt.


Den traditionella dansen leddes av Christl.  I år saknades musiken, men det gick bra ändå.  Nytt för i år var lekarna på ängen, där lekledaren Maria delade upp lagen, som hade till uppgift att bland annat slå spik i en planka, kasta boll i hink, springa med ett äpple i sked.Lagen Sailfish och Blåsipporna delade segern.


Det var 32 personer vid sillunchen. 'Det var den kallaste och blåsigaste midsommar någonsin. Borden flyttades från bryggan till husknuten där det var mera lä. Temperaturen var 5 plusgrader. Det var vinterklädsel som gällde. Men det var roligt ändå. Roligaste midsommaren någonsin, tyckte många.


På kvällen när vinden hade avtagit var det grillning vid stora bryggan. Pia och Christl är förväntansfulla inför resultatet av grillningen. Det var myggfritt på grund av kölden.


Mycket jobb med underhåll och reparationer har genomförts under sommaren. Här ser vi den nya grillen, som håller på att byggas av Tomas, Nisse och Andreas.


Strax efter midsommar kom den tropiska värmen. På en stolpe vid stugbryggan satt den här svalan varje morgon vid samma tid och kvittrade medan vi tog en morgonfika.


Den här bilden är från Kallskär, en ögrupp längre österut från Kålö. Här har det aldrig varit varmare och mer vindstilla någon sommar tidigare. Det var 30 grader i luften och 22 i vattnet. Vi åkte runt i gummibåten och fiskade. Vi fick flundror och en laxöring.


Under hela sommaren har Pekka använt TBK:s motortbåt Pigge för att komma till och från ön transportera ut saker. Det är en kontrast till vår egen segelbåt. Det är en viss tjusning att åka omkring i 17 knop i stället till 4-5. Det är en turbodiesel med 88 hk, så det är stor skillnad på bränsleförbrukningen.


 

Näst sista kvällen av vistelsen i skärgården fick en storslagen avslutning. I hamnen låg 25 båtar. Ombord på s/y Eveline blåste Janne Brogren tapto på klarinett och spelade Amazing grace i samband med flagghalningen vid solens nedgång klockan 21.00. Tack Janne för vacker musik.






















tisdag 10 juni 2014


AZORERNA - LAS PALMAS

Bland de mäktigaste vyerna man kan få är att passera vulkanen Pico under utfarten från Horta på ön Fajal.. Vulkanen är oftast omgiven av en slöja av moln, precis som det ser ut på den här bilden. Den är 2 351 m över havet.
 

Vår vistelse i Horta varade i fem dagar. Som liten båt fick vi en bra plats i den inre hamnen, nära till allt, däribland Café Sport, som vi kunde se från sittbrunnen. Det är den klassiska baren som man måste besöka om man är seglare. Den grundades 1918 av Henrique Azevado och är alltså snart 100 år. Där finns det ett valfångstmuseum på övervåningen. Den fick utmärkelsen för världens bästa och mest kända bar för seglare 2009.  År 2013 var det One Bar på Marina Rubicon som fick utmärkelsen.


En annan sak som Horta är känt för är den enorma piren med tusentals målningar som seglare lämnat efter sig genom årtionden. Enligt sägnen ska man göra en målning för den bringar lycka på den fortsatta sjöfärden.


År 1987 gjorde vi den första målningen. Av den fanns bara fragment kvar. Den gick inte att reparera, så därför försökte vi göra en ny målning på samma plats. Den blev inte fullt så vacker som den tidigare, men ändå lyckobringande för den vidare färden.

.
 Färden från Horta till Gran Canaria blev faktiskt ganska behaglig, mest halvvind men också stiltje och motorgång. Vi klarade i snitt 100 M per dygn och seglingen tog 9 dygn till Gran Canaria.


Så här gemytligt hade katten Josefin, som låg och sov för det mesta. Dagens höjdpunkter var pratstunderna på kortvågsradion med bland annat Helge i Danmark och Janne i Norrköping som gav oss väderprognoser. Vi fick värdefulla tips om eventuella kursändringar i förhållande till en kommande vindriktning


En stor överraskning var när vi efter en lång tid utan fiskelycka fick en stor men ändå inte för stor Blue Malin på kroken. Det var mat för en vecka. Katten blev överlycklig.


Nu är vi tillbaka på vår kära ponton G, som vi lämnade i november. Vår båtgranne Patrick fixade att vi fick tillbaka vår plats. På marinan sken de också som solen när vi kom tillbaka och välkomnade oss hjärtligt. Nu har vi snart klarat av all städning och rengöring och tvätt efter de sju månader vi varit på resande fot. Nu ska vi ta en liten paus i bloggen fram till i slutet av juli, då det kanske blir svenska nyheter. Till dess tackar vi alla läsare och så syns vi snart igen med bilder från Stockholms skärgård.








tisdag 6 maj 2014


BERMUDA - DE VITA TAKENS Ö

Det här var det första vi såg när vi närmade oss Bermuda och blev uppropade av Bermuda Radio, som ville ha information om oss och båten. Men vi var registrerade från tidigare besök, så det var enkelt. Det man genast lägger märke till att alla hus har vita tak. Taken måste vara rena och vita för man samlar vatten från taken i en tank under husen.


Seglingen från St Martin till Bermuda tog 9,5 dagar och var ca 900 M. Vi hade mycket stiltje i Sargassohavet och sedan motvind och plattläns som inte var så rolig. Det krävdes mycket diesel, omkring 200 liter, så det gällde att fylla på ofta, som Pekka gör här på bilden. Det var varmt och soligt för det mesta, men långbyxorna och fliströjorna kom på efter skymningen den första maj.


Sargassohavet var fyllt av tångruskor, som den här på bilden. De fastnade i fiskedraget och var antagligen orsaken till att vi inte fick någon fisk på hela vägen. Det var nästan ingen trafik. Vi såg två lastfartyg och ett kryssningsfartyg. Vi såg också en långtail, en mås och en duva, som satt på vindgeneratorn och liftade med oss några timmar på natten. Som tur var, aktade den sig noga för rotorbladen.


Nu ligger vi vid stadskajen i St Georges. Vi ville ligga i en marina, men det fanns ingen plats. Det är OK i alla fall och gratis, men det är problem med att ta sig i land när det är lågvatten. Det finns en trevlig taverna precis intill, där vi sitter och skriver bloggen just nu.


Vi blir väl omhändertagna av Holger och Joan, goda vänner sedan 1987 vid Pekkas första besök på Bermuda. De skjutsar oss runt ön och guidar oss till sevärdheterna samt bjuder oss på god mat


Joan är känd konstnär och författare. Här är ett exempel på ett pågående projekt. Hennes stil är starka färger och miljön på Bermuda, särskilt fiskar och blommor. Holger trycker bland annat T-shirts. Nu håller de på med att experimentera och lägger de färgglada motiven på kakelplattor.


Det finns många natursköna områden på Bermuda. Här är ett exempel, Ferry Park, som är ett naturskyddsområde. Pekka var med på en städdag av naturen i området redan 1987. Området är lika är lika rent fortfarande.


På torget i St Georges har man teaterföreställningar om öns historia. Här är det en rättegång mot en kvinna som har skvallrat. Hon anser sig oskyldig och att rättegången är orättvis. Ändå måste hon straffas genom att tippas i sjön sju gånger. Män som druckit för mycket blev kedjade med handfängsel kring en påle.



Det finns många vackra stränder på Bermuda med skyddande rev utanför. En del är så exklusiva att de till och med har rosa sand. Men ett problem är att många stränder är privata och bara avsedda för turister på de stora hotellen. Den största inkomstkällan är turism och penningtvätt.




onsdag 2 april 2014


VI PLANERAR AVSEGLA FRÅN ST MARTIN TILL BERMUDA

Efter en månad på St Martin, ibland på den franska sidan och ibland på den holländska, har vi planerat att segla till Bermuda om 14 dagar, ifall vi får tillbaka autopiloten som skickats till USA för reparation. Vi får naturligtvis också vänta på ett väderfönster. Det är 860 M till Bermuda och det kommer vi att klara av på en vecka. På bilden ovan ser vi Fort Louis i Marigot Bay på den franska sidan.


Vi har haft för vana att gå på ett fint café i Marigot varje söndag. Där finns det goda och vackra franska bakverk och gott kaffe samt färskpressad juice


På fredagskvällarna åker vi över till holländska sidan och går på Yachtklubben på Happy Hour och sedan på Lagonies bar där det är musik och dans till orkestern Koolbarry. På lördag förmiddag är det marknad på Lagonies. Där säljer seglare sina begagnade eller överblivna båtprylar. Man kan göra fynd där. Vi har köpt en spansk gästflagga för 10 US. Vår gamla har blåst sönder.


En dag var vi till Philipsburg, huvudstaden på den holländska sidan, tillsammans med Staffan och Kerstin på s/y Balance. I bakgrunden ser vi Court House, som är stadens mest kända byggnad. Den är gammalt och vackert. I övrigt finns det en stor, fin strand med många turister som handlar taxfree. Bland annat finns det en massa exklusiva diamantbutiker.


Varje gång vi åker mellan  den franska och den holländska sidan måste vi passera den nya Causeway Bridge. Den öppnas sju gånger per dag. Bron går tvärs över Simpson Bay Lagoon. Det finns ytterligare två öppningsbara broar: en från Simpson Bay till lagunen, Simpson Bay Bridge, och en från lagunen till Baie de Marigot, Sandy Ground Bridge.


Det är här i Nettle Bay i norra delen av Simpson Bay Lagoon, som vi tillbringar mesta delen av tiden. Här ligger omkring 30 båtar för ankar. bland andra de svenska Flying Penguin och Unicorn. Det är långt ifrån det mesta, men det är ganska rent vatten och det finns ett hyfsat internet från ett hotell i närheten samt nära till bad.


Badstranden som vi hittat har det vackra namnet Dreams Beach. Där finns en nudiststrand, där det inte brukar finnas några besökare. Vi brukar gå dit på eftermiddagarna. Sanden är vit och havet är turkosfärgat. Allt är precis som det ska vara när man är i Västindien.


Vi har träffat många glada, trevliga och entusiastiska seglare från alla länder här i St. Martin.  En del har också åkt härifrån. Här på bilden ser vi Stefan och Pia på s/y Shaddock. Vi var på avskedsfest med dem på Lagoonies bar. Nu har de börjat seglingen mot Panama.


Amerikanen Mike har seglat mellan Las Palmas och Västindien sjutton gånger.Han har konstruerat ett eget navigationsprogram som heter Nimble Navstick. Mike är mycket originell. T ex går han alltid barfota. Han har hjälpt oss att koppla ihop satellittelefonen med datorn så att vi kan ladda ner gribfiler under seglingen norrut.


Idag har vi haft besök av David, som tillsammans med kompisen Erik ska segla Göran Cederströms legendariska L28 Tua Tua tillbaka till Sverige och de nya ägarna  Pojkarna har fått disponera Tua Tua en tid i Västindien. Det är ett vanligt fenomen att man av någon anledning inte kan segla hem båten utan låter andra göra det.