lördag 18 januari 2014

EN TROPISK VIK MED OFÖRSTÖRD NATUR


Eftersom jollen håller på att gå sönder mer och mer måste vi börja segla norrut igen tillbaka till St. Lucia. På vägen dit mellanlandade vi i en exotisk bukt, Cumberland Bay, på St. Vincents västkust.


Redan utanför bukten, långt ute till havs, började boatboys komma och försöka locka in båtar. När vi kom in ville de ha betalt för att knyta fast tamparna i en palm på stranden. Det tog en lång stund att knyta ihop flera tampar för att de skulle räcka ända in. När vi var förtöjda i palmen började vi titta oss omkring i viken. Växtligheten är frodig. Runt viken finns en rad barer och restauranger.


I det blå huset i bakgrunden finns en fiskrestaurang som drivs av Joseph, en gammal fiskare, som haltar och går med krycka men ändå är ute och fiskar. Det var problem på morgonen när vi skulle åka för ingen syntes till och vi hade ingen jolle i sjön för att ro i land och knyta loss tampen från palmen. Då kom Joseph som en räddande ängel. Han ville också ha betalt, men vi hade inga pengar och lovade gå till hans restaurang om vi kommer tillbaka någon gång.


I det här skjulet  finns det också en restaurang. Den drivs av en kvinna som heter Thelma och en man som kör båttaxi. Det sägs vara väldigt god mat som serveras trots att huset ser ut som det skulle falla sönder när som helst.


Bakom det här konstiga tornet, som mest liknar ett älgjakttorn med en tomtegubbe ligger en lyxigare restaurang med blinkande neonskyltar. Den heter Black Baron och drivs av ett franskt par.


Innan vi lämnade den här exotiska bukten skulle Pekka rensa loggivaren. Det innebär att det kommer in en massa vatten genom det 40 mm stora hålet. Genom det hålet kom också den här lilla fisken och sprattlade i kölsvinet. Vi tyckte att den hade fått nog av den hemska upplevelsen och skickade snabbt ut den tillbaka till friheten. Vi blev både förvånade och glada när den efter en stund började simma iväg.


Från Cumberland Bay till Marigot Bay är det 44 M.  I den ostnordostliga vinden körde vi motor och hade två rev i storen. Det gick undan och snart såg vi det två välkända pitonerna på St. Lucia. Det kändes som vi var hemma igen.


Då väntade en ny stor överraskning. Fiskerullen började låta och linan löpte ut. Som tur var kunde vi sakta in och börja brottas med något som verkade vara mycket stort. Efter ett tag hade fisken tröttnat och kunde halas in och bärgas. Det visades sig vara en Kingfish på drygt tio kg. Man måste vara uppfinningsrik för att hitta på lite omväxling i fiskrätterna: fisksallad, fisksoppa, stekt fisk med mera. Som tur var kan man också använda fisk som byteshandel med boatboys som erbjuder varor som t ex frukt. I det här fallet har vi bytt fisk mot en vacker korg av flätade palmblad och ett knippe bananer.


Nu är vi tillbaka i det lugna Marigot Bay och viilar upp oss efter de blåsiga och regniga tre veckorna i Bequia. Om några dagar ska vi tillbaka till Rodney Bay och börja söka efter en ny jolle.

lördag 4 januari 2014


JUL OCH NYÅR PÅ BEQUIA

Vi har firat jul och nyår på Bequia som ligger i St Vincent and the Grenadines. På vägen dit såg vi den vackra regnbågen och segelfartyget som kör turister till ön. Det har regnat och åskat kraftigt hela tiden och vinden är fortfarande hård. Det har varit svåra översvämningar och några dödsfall i samband med åskvädren.


Julafton firade vi på stranden tillsammans med andra skandinavier. Här ser vi Janne och Kristina från s/y Liv, som ska segla jorden runt. Jag håller på att öppna julklappen som vi fick av båtgrannen Patrick när vi lämnade Las Palmas. Den visar sig innehålla en riktig engelsk Christmas cake, som fått ligga i whiskey i två månader. På kvällen var vi slla skandinaver på restaurangen Frangipani och åt julbuffé med västindiska rätter.


Så här ser det ut på ankarplatsen i Admirality Bay. Allt är dyrt här förutom diesel som köps på utförsel och lokaltillverkad rom. Ankiarplatsen är i alla fall gratis. Vi åker in med jollen några gånger om dagen för att handla och gå till restaurangen Frangipani där det finns bra wifi.


Port Elisabeth heter staden där vi ligger. Det är en liten stad som omger Admirality Bay. Små och stora hus kantar bergssluttningarna. De flesta invånare lever på turistnäringen. Det finns många små affärer men de innehåller inte så mycket.


Vi har varit på örundtur med taxichauffören och guiden Ricky. Vi såg bland annat den här gamla nedlagda romfabriken. Förut fanns det odling av sockerrör tills för 65 år sedan, men nu är även den nedlagd.


Under bilturen, då vi satt på flaket i en öppen bil, såg vi också den här vackra viken, Frendship Bay, som ligger på södra sidan av Bequia. Här finns det ett valfångstmuseum med redskap och båtar. De första som kom till ön var valfångare. Här finns också ett lyxigt stort hotell som är svenskägt, Bequia Beach Resort.



På Nyårsafton tog vi färjan till huvudstaden Kingstown på St. Vincent. Det tog drygt en timma. Färgan Bequie Express är hitkörd från Tromsö och hette tidigare Aalesund.


Kingstown är en livlig och färgstark stad med marknader, trängsel, hög musik och mycket folk. Här finns ett par större supermercados, där vi hittade en del varor som t ex youghurt och kattmatsburkar.


Tillbaka i Admirality Bay utanför restaurangen Frangipani såg vi s/y Yaghan med Arne och Helen Mårtensson ombord. De kom just tillbaka från kändisön Mustique, som ligger några mil söder om Bequia. De hade legat för eget ankare, men fick inte komma i land. Större delen av ön är stängd för andra än kändisar som kungligheter och popstjärnor. Inte ens Mårtenssons med sin HR 65 var välkomna.